Benin kommer vi särskilt ihåg för att man sålde bensin utmed vägarna i stora genomskinliga glasflaskor. Vi såg inte en enda normal bensinstation. Solen var stark och i bästa fall fanns en tygtrasa som hindrade dammet att blanda sig med bensinen. Man kan tänka sig att att om det fanns något oktantal från början så var det inte några oktan kvar efter en dags avdunstning. Vi korsade landet tvärs och vi slapp att tanka som tur var. Generellt så var det problem med bensinkvaliteten för våra motorcyklar. Man fick helt enkelt gasa försiktigt för att knackningarna i motorn inte skulle bli allt för otrevliga. För att undvika bottennapp så tankade vi ofta i vanliga fall för att blanda ut olika bensinleveranser.
Benin kändes som ett trevligt land, kanske lite "rått". Då vi passerade landet var det omfattande översvämningar och det märktes bl.a genom att folk bosttte sig på vägarna. Det var nog mycket svårt att överleva med tanke på alla myggor (malaria) och ormar som säkert trivdes i de våta markerna. De stora vägarna var finansierade av EU. Det såg märkligt ut, de stora fina vägarna passade inte in i miljön på något sätt. Det var ganska vanligt att det gick en EU-väg och en afrikansk väg parallellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar