Att ta sig från "världens ände" med flyg är inte självklart lätt om prisnivån har betydelse. Vi började med fantasisummor men med en hel del tur så lyckades vi snubbla på en biljett till Europa som var "billig", betydligt billigare än att ta sig till Rabat där ambassaden numera är belägen. OK, vi upptäckte sedemera att det också var "billigt" till Casablanca som ligger några timmars buss söder om Rabat men då var idén redan född.
Varför inte åka till Sverige för att ordna visum och sedan åka tillbaka? Det är ju sommar och bra väder - lite semester :) ...kan ju inte skada.
Nu fanns det kanske en och annan fråga som skulle besvaras innan - var förvarar vi motorcyklarna och hur tar vi oss upp till Dakhla. Sedan skall vi tillbaka och då skall helst motorcyklarna vara i samma skick som vi lämnade dem.
Max flyt - vi httade en pålitlig "hummerfabrik" mitt i öknen 10 mil från Mauritaniens gräns (första byggnaden) - m a o behöver vi bara köra 2x 10 mil i onödan - inga 2x 200mil. Platsen var suverän, ingen sol, inget damm och troligtvis inga gnagare. Möjligtvis kan en och annan hummer intressera sig för motorcyklrna men det får vi ta.
Några allmäna kommunikationer har de knappt hör talas i det här området utan det enda som stod till buds var privat "taxi" 30 mil enkel väg. Det skulle nog ordna sig till Dakhla men hur hittar vi någon som skall tillbaka?
Vi bestämde oss för att verkställa planen - kanske håller den hel vägen - kanske inte. Svaret lär vi få när vi är tillbaka.
Vi lämnar våra ögonstenar och hoppas att de skall må bra. De har varit jätteduktiga hela vägen från Sverige och vi fick lova att ta med några presenter då vi kommer tillbaka. De lovade att inte göra några utsvävningar utan de skulle helt enkelt bara ta de lugnt. Det skulle faktiskt bara vara skönt med lite mörker och lägre temeratur än vad de fått stå ut med den sista tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar