Folk är väldigt artiga och hövliga. Missar man att hälsa då man träffas så märker man att något är fel. Det räcker att göra om proceduren så är allt frid och fröjd igen. Detta gäller alla möten med människor var man än träffar dem, från taxichaffisen till bushmannen. Vill man ge hälsningsfrasen lite mer tyngd så tar man i hand och så knäpper man med fingrarna när händerna skiljs. Detta är ganska svår och ger många tillfällen till skratt.
Här i Accra känner man sig lätt ”hemma”. Man känner den välkomnande stämningen och så pratar man engelska, något som underlättar. I de övriga länderna som vi passerat genom Afrika har vi mest övat på olika gester men här är det bara att bubbla på. I Accra verkar det bo övervägande kristna, också något som bidrar till den bekanta känslan.
Musiken är riktigt bra och den skulle lätt platsa hemma i Sverige. Den verkar övervägande vara en blandning afro/pop/reggie/gospel och den är lätt att röra sig till. När man känner att rytmerna börja klia i kroppen så går man upp på dansgolvet och lever sig in i musiken. Att ha en danspartner verkar inte alltid vara så viktigt.
Kul ställe helt enkelt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar