Har ni verkligen kört hela vägen från Sverige?

Vid gränsen Burkina Faso/Ghana så börjar man undra hur vi fått med oss motorcyklarna. Vi svarar att vi kört från Sverige och då kommer nästa fråga… var det inte svårt att köra genom öknen? Vi svara att det var svårt och så är det ofta tyst en stund.

Vi kör söderut från huvudstaden Ouagadougou i Burkina Faso och samma dag passerar vi Ghanas norra gräns för att övernatta i staden Bolgatanga. Vi antog att det skulle vara ett öde område och att vägarna skulle var dårliga. Här hade vi fel i alla avseende, det var väldigt fina vägar. I stan som vi knappt trodde skulle ha hotell hittade vi ett helt nybyggt hotell med massor av trevliga människor.

Även nästa dagsetapp ner till staden Tamale var vägarna riktigt bra och vi övernattade i en förläggning med starka band till katolska kyrkan.

Dagen därpå åker vi vidare till Mole Game Reserve, Ghanas mest kända nationalpark. För att ta sig dit fick vi köra 9 mil på grusväg/lerväg och som tur var så regnade det inte, då skulle det antagligen vara betydligt svårare. Nu istället så blev det en av de bästa sträckorna vi kört och vi fick bra övning att köra på lite sämre väg.

Det har varit en period med av massor med regn och just när vi var i nationalparken så gick det inte ens att åka 4W jeep inne i parken, det enda som stod till buds var en två timmars promenad i närområdet. Vi hade spetsat in oss på att använda motorcyklarna (med en beväpnad parkvakt) men de avrådde oss bestämt, det var helt enkelt för stora vattenhinder. Detta slutar med att vi tar oss tillbaka till hotellet och hamnar i poolen istället.

Vi stannar i Mole Game Reserve i två nätter och då träffar vi två andra motorcyklister från Japan. De hade kört genom Ryssland och Europa med bil. I Spanien sålde de bilen för att istället köpa två riktigt små och lätta motorcyklar för att fortsätta mot Afrika. Riktigt roliga typer som nästan var överartiga som bara japaner kan vara.

Vi kör 9 mil tillbaka till huvudvägen för sedan nå staden Kintampo. Vi kommer ganska tidigt och vi har då tillfälle att besöka områdets sevärdhet, vattenfallen. Det var riktigt mycket vatten i fallen…

Vi åker vidare mot staden Sunyani för att besöka Karl-Axel dotter Frida värdfamilj då hon var utbytesstudent för några år sedan. Vi rullar i stan och frågar efter familjens affär och med ganska stort flyt så hittar vi den. Därifrån blir vi guidade till familjens bostad där vi blev inkvarterade i ett annex. Jättekul att äntligen få vara här och se hur Frida haft det i ca 1,5 år.

Vi tar oss till skolan och träffade skolans rektor. Då hon förstod att det var Fridas Pappa som kommit fick vi ett par timmars detaljerad stolt genomgång av skolans alla specialiteter och lokaliteter. Vi blev presenterade för lärarna och de visste tveklöst vem Frida från Sverige var och de ville genast veta vad hon gjorde nu. Att besöka skolan och få en sådan uppvaktning var känslosamt och stort.