Gränsövergången Rosso Mauretanien/Senegal

Vi bestämmer oss för att ta tjuren vid hornen och åker ner till färjan. Det är mycket folk som vill in på området och det är ordentlig trängsel och lite hård stämning. Folk försöker pressa sig in men gång efter annan så blir de motade av vakterna. I detta står vi med motorcyklarna och tillsammans med folkmassan pressar oss in.

Väl inne på området så börjar en omständlig procedur. Rolf ser efter motorcyklarna medan Karl-Axel försöker lösa alla formaliteterna. Vi hade redan utanför grindarna sett ut en guide och på det sättet fick vi stopp på andra påflugna ”guider”. Det tog ganska lång tid och vi hade inte Mauretanska kontanter så det räckte, vi lånar av guiden – blir säkert hur kul som helst att reda.

Det är kopiöst varmt och skjortan är genomblöt av svett, så blöt att det börjar droppa av skjortan. Här gäller det att dricka och fokusera på uppgiften. Det går förvånansvärt bra och vi får kvitto på varje utlägg! Totalt var det dock en hel del pengar vi fick spendera.

På färjan så är det massa folk och några kärror, och några fordon. Solen är så varm att här gäller det att inte få solsting – Karl-Axels hjälm åker på. Under färden så får vi klart för oss att på andra sidan så kommer det ännu mer folk som vill hjälpa till. Pga värmen eller vad det nu beror på så fungerar inte sidostödet särskilt bra (blir för liten lutning) så vi sitter kvar på motorcyklarna.

När vi är framme kommer en polisman och vi är tvungna att stiga av motorcyklarna. Nu är det mycket… Rolfs motorcykel välter och hjälmen trillar ner i floden. Utan att vi uppfattar det så har någon fiskat upp hjälmen igen. Rolfs motorcykel startar inte, det blev att med mankraft få av motorcykeln från färjan. En hel flock hjälpsamma människor hjälpte till.

Vi ställer motorcyklarna och det är många guider som vill hjälpa till. Detta är en hel yrkesgrupp med en mycket bestämd rangordning sinsemellan. Kungen verkade vara han som växlade pengar och de lägsta var småpojkar som hela tiden skulle göra rent tanken. Rolf ligger på övertemperatur så vi häller vatten på pannan/hjässan. Kombinationen värmen och allt som händer frestar på. Vi avvaktar med att försöka få igång Rolfs motorcykel till ett bättre läge, nu gällde det att få klart för sig vad som behövde göras.

Rolf stannar vid motorcyklarna och Karl-Axel börjar med gränsformaliteterna. Det kändes som att ordningen var om möjligt ännu sämre på Senegalsidan. Här behövdes en ny guide, han som hjälpte till på Mauretaniensidan följer nu mest med i väntan på pengar. När själva passproceduren var klar gällde det att försöka få igenom motorcyklarna.

Senegal skall egentligen acceptera Carnet de Passage men de har fått för sig att göra på annat sätt. Det är stor industri med illegal import av fordon till Guinea Bissau och då är Senegal ett transitland och det stannar säkert en hel del fordon i Senegal. Vi får ett transittillstånd på 24 timmar och vi måste ta oss till Dakar för att få stanna längre!! Tulltjänstemannen påstod att om vi inte hade haft Carnet de Passage så hade vi inte ens fått 24 timmar. För dessa 24 timmar vill han ha 2500 CFA per motorcykel, pengar mot kvitto! Det fanns inte något alternativ, vi fick acceptera. 24 timmar till Dakar centrum är inte hel självklart lätt, vår plan var att stanna några dagar i Saint Louis – hur blir det med det nu?

Så var det försäkring. Försäkringskontoret var inte direkt förtroendeingivande och det var mycket pengar man ville ha, 137 euro för båda motorcyklarna! Detta är bara för mycket pengar kändes det som men efter hand så framgick att det var 30 dagar (minsta tiden) och så gällde den i flera afrikanska länder (typ vårt gröna kort). Priset prutades ner till 110 euro och så hade vi kanske trafikförsäkring.

Nästa steg var att se vad som hänt med Rolfs motorcykel som inte startade då han skulle av färjan. Antagligen så berodde startproblemen på att oljenivån inte blivit helt rätt direkt efter att motorcykeln ställdes på rätt köl. När vi provade så startade den och vi hade ett ganska betydelsefullt hinder mindre.

Så gällde det att göra upp ekonomin med guiderna och de lånade pengarna. Självklart mycket komplicerat men det gick ändå väldigt bra. Pga de förväntade svårigheterna så var varje utlägg tydligt programmerat i minnesbanken. Det som inte blev helt bra var valutakurserna.

Det är dags att försöka ta sig ut ur området. För att man skulle komma förbi grindarna och ut i ”friheten” så skulle man även där ha pengar mot kvitto. De vill ha en högre summa än vad som stod på kvittot men efter ett tag så släpper de oss ut ändå.

Äntligen… vi tar oss ut ur själva staden och givetvis så är det en poliskontroll som vi måste passera innan. Här kan det bli riktigt besvärligt var en tanke men så blev det inte utan vi fick bra kontakt med polismannen, han visste vad vi gått igenom för att komma så här långt. Han rådde oss att absolut inte stanna för någon eller något utmed vägen – detta är Afrika.

Vi rullar iväg och tankarna börjar snurra om vad som hänt och hur vi skall komma till rätt plats i Dakar inom 24 timmar. Någon adress hade vi inte men vi hade uppgift från den senaste poliskontrollen att platsen vi skall till ligger i centrala stan. Beroende på hur man räknar så är Dakar en 2 miljonersstad - det blir säkert hur lätt som helst :)