Lerig väg

När vi bara har några mil kvar till Rosso var en reflektion att våra odds är ganska taskiga. Även om vägen är bra så behöver vi torka upp och motorcyklarna behöver spolas av. Sanden har fastnat överallt. När det är 3 km kvar så dyker det helt otippat upp ett hotell och vi känner att det här var max flyt och vi kunde t o m spola av grejerna lite senare när strömmen kom. Riktigt gott att ta på sig torra kläder och att hänga upp alla genomblöta grejer.

Dagen efter så var det dags igen, allt var inte torrt men det funkade. Den stora frågan var om vägen till campen var körbar eller ej? Vi kör ner till stan och till färjelägret där vi välkomnas av många som ville hjälpa till. Tänk om vi måste över här var en av många tankar. Nu gällde det att hitta vägen västerut.

Efter lite letande så hittade vi vägen, körde 100 meter och kom inte längre. Det var enormt halkigt, vi hade i detta läge ganska många som ville ge oss tips. De flesta var killar som livnärde sig som ”guider” vid färjelägret. För att få en mer neutral bild av vägens skick så var det bara att gå i vägens riktning och se hur det såg ut bakom ”kröken”. Det gick ganska lätt att konstatera att vägen inte var körbar och vi fick reda på att det går att köra där med traktor kanske. Normalt är vägen körbar efter 4 dagar utan regn. Det ser inte bättre ut än att vi ändå måste ta färjan…