Oväntat avbrott...

Efter att vi hämtat oss i Nouadhibou (5 mil söder om gränsen) så åker vi vidare. Närmaste stad ligger drygt 50 mil söderut och kanske så finns det en bensintapp på vägen. Och kanske så finns det någon övernattningsmöjlighet utmed vägen. Att tälta är inte helt lätt då det bara är sand och ganska blåsigt men det är temperaturen är svårast att tackla.

Så länge vi kör så är det riktigt skönt. Vi njuter och låter oss fascineras av den oerhört speciella upplevelsen att korsa öken då det är totalt platt, solen skiner och vi ser massor av kameler som strövar fritt. Solen värmer ordentligt och man ser i luften att marken ”darrar”. Här skulle man inte vilja få stopp på motorcykeln var en tanke som flög igenom huvudet, men en sekund senare så kom också frågan ”varför skulle det hända något här?” Sannolikheten är antagligen är mikroskopisk. Vi har nu 25 mil till närmaste stad och kanske några mil till den förmodade bensintappen. PANG, PANG!!

Jävlar, nu hände något på riktigt med motorcykeln!! Drar in kopplingen och bromsar in, stiger av och konstaterar att kedjan inte är där den brukar vara. Jävlar, nu gäller det att ta det kallt – det här är inte sant. Vad gör man nu? OK ta det lugnt… ta några kort, det som har hänt har hänt. Vilket läge, försöker konstatera om kedjan är skadad eller bara hoppat och om det har hänt något ännu allvarligare.

Konstaterar snabbt att kedjan gått av på två ställen (den ena sidan av länken) och att det blivit en del märken på swingen men det ser ut som att inte något annat än kedjan blivit allvarligt skadad. Vi har ingen extrakedja med oss så vad kan man göra – vi försöker få loss kedjan så att det åtminstone går att rulla motorcykeln. Efter ganska mycket bökande så har vi filat av kedjan. Under tiden kommer en lastbil söderifrån som undrar om vi har problem. Medtagna av händelse säger vi att vi inte har några problem och han kör vidare (förutom att han körde åt fel håll så hade vi inte orkat lyfta upp motorcykeln på flaket).

Det skall finnas en bensintapp några mil söderut trodde vi. Ett rep fästes mellan motorcyklarna och en ganska svår bogsering börjar. Magkänslan var att det bara är en tidfråga innan det händer något. Efter drygt 2 mil så finns en bensinstation! Helt otroligt kändes det som – hoppas det går att få hjälp här och vem vet det kanske går att övernatta.

Det är mitt på dagen och det är obarmhärtigt hett. Vi ställer motorcyklarna för att hitta skugga och konstaterar att det finns en restaurang. Vi går dit men den var stängd pga Ramadan. Ingen skugga där alltså, vi går in till tappstationen och efter en liten stund får vi köpa kall juice. När vi skall betala så säger en man på engelska att han betalar. Vi blir förvånade att han pratar engelska och att han vill betala. Efter en liten stund så förstår han att vi har problem och vips börjar det ringas kors och tvärs.

Vi kunde konstatera att det inte fanns något ställe övernatta om vi inte spände upp tältet men hur skall vi klara hettan?

Efter 10 minuters ringande har han fixat en lastbil som kan komma från huvudstaden 25 mil söderut och vi har accepterat priset på 200 euro. Hassan som han hette sätter sig i sin fina Mercedes och säger att lastbilen kommer om 3 timmar och den kör sedan till hans bostad.

Vi väntar och helt plötsligt finns där en pickup och vi får meddelande från bensinstationskillen att det är vår lastbil, men kan det vara han – det har ju bra gått drygt 2 timmar? Det fick bara plats för en motorcykel på flaket så Rolf fick förbereda sig att köra sin motorcykel. Med hjälp av fyra fick vi upp motorcykeln på flaket och den surrades med det enda vi hade, vår bogserlina. Hoppas nu bara att den inte välter och att han tar det lugnt blev reaktionen då det var dags för avfärd.

Chauffören tar det inte lugnt, normalt kör vi i 70-90 km/t men nu gällde 120-130 km/t. Rolf hängde med i den takten, gissa om maskinen fick det hett. Tankarna snurrade i huvudet varför kedjan gick av. Slutsatsen blev att det måste ha med hettan att göra, kanske var kedjan ganska slak från början och så har den blivit ännu längre pga värmen. Hur går det egentligen för Rolf som nu kör så fort? Bara inte den motorcykeln också går sönder. Chauffören hade extra brottom, han skulle hinna hem till skymningen så att han kunde få mat (Ramadan).

När vi kommer till Nouakchott så finns vår vän där och tar emot oss, han tar oss till ett hotell. Efter två timmar så hämtar han upp oss med sin fina Mercedes (privatchaufför). Under ca 1 timma visar han stan och därefter åker vi till en restaurang. Vi äter och han betalar och sedan blir vi köra tillbaka till vårt hotell. Vi bestämmer att han och en mekaniker skall komma kl 10 dagen efter. Vilken dag…