fredag 13 augusti 2010

Het gränsövergång...

Hur lämpligt är det egentligen att passera gränsen första dagen på Ramadan? Förmodligen inte den bästa, tydlig irritation fanns i luften. Det var varmt, riktigt varmt och det hände absolut inte något.

Det var lång bilkö och vi bestämmer oss för att se vad som händer om vi kör förbi alla. Det fungerar men det tog vansinnigt lång tid ändå. Lite extra spännande var det då vi skulle få ut motorcyklarna ur Marocko - de hade varit i landet någon dag för länge men det gick bra. Vi blir bara utsatta för ett fult försök att skinna oss på pengar av de sista tjänstemännen innan vi fick åka ut i ingenmansland. När de fattade att vi varit där för två månader sedan så ordnades pappren snabbt.

Ingenmansland – helt otroligt, svårt att beskriva. Här får man köra 3 km i ett område som helt saknar vägar. Det är blandat med hårt kalksten och riktigt lös sand, hur de stora kylbilarna tog sig igenom är svårt att förstå. Området håller på att växa som skrotupplag, vi såg ett hundratal bilar. Under tiden som vi var där så kom det en bärgningsbil som ställde av en voltad bil. Lite känsligt var det då vi fotograferade i närheten.

Så kommer vi till Mauretaniens gräns. Vi har kört 3 km med 100 % koncentration för att inte fastna i något sandhål (viss typ av sand var helt omöjlig att köra i) och vi är riktigt varma och trötta. Det är kö långt in i ingenmansland och första tanken är att det kommer inte att gå att vänta här pga värmen. Vi bestämmer oss för att anlita en guide och han tar oss förbi hela bilkön. Sedan så skulle vi komma genom alla formaliteter. Rolf får erbjudande att sälja sin iPod, dator och telefon. Det hela drar ut på tiden och det är hett, riktigt hett. Det var svårt att hålla hålla alla papper torra, passet blev vattenskadat en aning. Kroppstemperaturen var svår att hålla och pumpen gick för högtryck.

Vi kommer igenom, vi ordnar med försäkring och handlingar på motorcyklarna. Troligtvis betalade vi något extra för att få genom motorcyklarna. Vår guide fattade vi tycke för och affärsuppgörelsen blev gynnsam för honom.

Någon gång kl 18 så hade vi ordnat ett boende i Nouadhibou fem mil från gränsen. Dagen avslutades med en fantastisk god middag sent på kvällen. Vilken dag...

3 kommentarer:

Gunvor sa...

Härligt att läsa att allt gått bra även om det blev viss negativ cash flow -:)
kram till er

Frida sa...

trots era bilder känns det omöjligt att förstå den situationen ni var i under dagen. vilken dag! härligt att höra att det gick vägen iallafall, hade ju varit nåt om ni fått resa tillbaka in i marocco ännu en gång... Kämpa på. kram!

Helena sa...

Ja hjälp, vilken dag! Känns svårt att föreställa sig, inget ens i närheten av något man själv varit med om. Guiden verkar ju ha varit ett smart "drag". Elias konstaterade idag, helt apropå, att moffa åke motocykel. Kram från oss!