onsdag 22 september 2010

Från Dakar till Bamako

Vi har äntligen börjat köra österut. Motorcyklarna har gått riktigt bra och de rullar på utan att gnälla särskilt mycket. Oljetemperaturen vill gärna stiga då vi kör sakta på dåliga vägar och vid köbildning. Detta i kombination att vi kör på lågoktanigt bränsle som ibland antagligen innehåller bly gör att vi får vara försiktig att belasta motorerna.

Bara ett tiotal mil utanför Dakar märkte vi att vi kommit till ett annat Afrika än vad vi mött tidigare på vår resa. Ju längre vi kör österut desto mer började folk vinka glatt. Det lite hårda ansiktsuttrycket som många hade i Dakar har försvunnit helt och övergått i glada miner och tillrop. Ingen kommer längre fram och ville vara våra guider i syfte att tjäna pengar utan nu kommer folk fram för att de är genuint intresserade av oss. De är inte påträngande utan de kommer försiktigt fram och då de förstår att vi också är lite ”blyga” kommer de gärna fram och vill hälsa och känna på oss.

Då vi tar in på vår första övernattning har vi en enorm tur då vi precis lagom tid får syn på en campingplats. Vi hinner precis komma in i en hydda innan himlens portar öppnar sig och Tor börjar köra igång. Vi var helt genomvåta av svett och vad kunde passa bättre än en härligt kall dusch. Vi slänger av oss kläderna och springer ut i regnet…

Vi behöver ytterligare en övernattning innan vi når gränsen och vi börjar återigen fundera på om vi behöver sätta upp tältet. Det är nu betydligt lättare att hitta platser men det känns betydligt bättre att komma in någonstans efter en hel dags körande. Så gott som varje natt spöregnar det och temperaturen är hög och den efterlängtade duschen uteblir då. Vi hade spanat in en stad där vi hört att det skulle finnas ett hotell och mycket riktigt så har vi tur en gång till.

När vi kommer över gränsen och kommer in i Mali så kör vi ca 10 mil då vi väljer att köra en genväg som sedermera blir en senväg. Det har regnat en del så vägen är inte helt lätt och efter ca 3 mil så kommer vi till en flod där vi inte tar oss över. Vi bestämmer oss för att vända, och med en enorm tur så hittar vi återigen en plats att sova på. Vi är nu verkligen ute på landet, motorcyklarna är grisiga så det förslå och vi får peta bort lera från motorn för att kylningen skall fungera. Här ute är folk oerhört glada och gästvänliga och vi känner oss bra till mods trots att vi tappar en hel dag för 6 mil till ingen nytta. Under natten så regnar det ordentligt och vi fick helt enkelt vänta några timmar extra på att det skulle torka upp innan vi kunde ge oss iväg. Det var inte helt lätt att komma ur byn men det gick bra i den hala leran. När vi kört ca 0.5 mil så kommer vi till en flod som dagen innan bara var ett obetydligt vattenhinder. Vilket läge, vi har hamnat mellan två floder och kommer ingen vart… efter någon minut så sätter vi allt på ett kort och det går bra.

Vi tar oss ut på huvudvägen igen och fram på kvällen kommer vi fram till den enda ”större” staden (Diema) där man kunde tänka sig att det fanns övernattningsmöjlighet. Det fanns en camping och då vi inspekterade den så såg det mer ut som ett fängelse. Det fanns dock ett hotell i stan som visade sig vara ett bättre alternativ. För att ta sig dit gällde det först ta sig förbi alla djupa vattenhål utmed ”gatorna”, ytterst märkligt ställe som vi antagligen kommer att minnas länge.

Sista etappen till Bamako är ganska lång så det gällde att stå på. Vägen var bra men det var ganska ofta hög växtlighet på sidorna som skymde och det gällde att man inte lyckades köra på åsnor, kor, getter och hundar. Mindre djur såsom ormar och ödlor fanns det gott om för att inte tala om alla dessa vackra fåglar som man fick ducka för. Vi kommer till Bamako i bästa rusningstid och vi skall hitta en adress. Det är givetvis kö överallt och det finns massor med mopeder och det behövs antagligen inte något körkort för att köra dem. Efter ganska mycket tur så hittar vi vår centrala adress i 1, 8 miljoner staden. Hotellet var precis så fint som vi trodde och motorcyklarna var hela och de fick en välförtjänt säker parkeringsplats. Gissa om det var skönt duscha och ta på sig rena kläder för att sedan gå till restaurangen och avnjuta riktig mat och dryck.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Hej! Härligt att slippa sanden va?? Alltid roligt att läsa era berättelser. Det är nästan så de skulle passa i bokform. :) Skönt att höra att ni har det bra också. Många kramar!

Anonym sa...

Kul att läsa igen efter uppehåll. Plötsligt låter resan njutbar! Ha det bra!

Gunnar E