Numera så är ön Dakars i särklass största turistmål och det går en båt till ön många gånger per dag. Turistperioden är slut för denna gång och det är bara ett fåtal turister som hittar dit nu. Värmen och solen är påtaglig så det blir inte att man är på ön mer än några timmar för att se sig omkring och känna historiens vindslag. Innan man ens kommit in på färjeterminalen så börjar alla guiderna leta kunder och kommer man som jag ensam så är man självklart en måltavla. Det räcker inte en gång att säga att man inte vill ha någon guide. Om man trots allt lyckas bli av med någon guide så kommer det genast en ny. Vissa kan ha väldigt svårt att inse att de måste tjäna in dagens levebröd av någon annan och de blir lite tjura.
Igår så var jag ute och skulle köpa batterier på stan (centrala Dakar). Det är inte helt självklart lätt. Det kommer massor med guider som vill hjälpa till och de nästan slåss om att fixa fram batterier. Priset är 3-4 ggr normalpris efter förhandling och när de inser att jag verkligen vet det riktiga priset så blir de sura och börjar provocerar istället. Då gäller det att ta sig därifrån snabbt, särskilt när det blir mer än en som gör samma sak.Man kan egentligen undra hur det överhuvudtaget är möjligt att vita människor idag kan gå omkring här utan att folk vill ge igen för gamla synder. Ute på ön blir det nästan en kuslig känsla när man inser vad som skett. Ön var en handelsplats för slavar som skulle exporteras till Amerika. Slavarna föstes till försäljningsställen på ön där de auktionerades bort till högstbjudande. Inköparna stod uppe på balkongen och kunde se ner på gården där försäljningsobjekten visades upp. En av många byggnader för ändamålet visas upp för turister men det fanns hur många liknande som helst. Hade man som frihetsberövad kommit till ön och blev såld fanns det ingen återvändo, man var hemifrån för gott. Det var bara de starkaste männen och de finaste kvinnorna som överlevde båtresan till Amerika som var minst sagt ansträngande. Det gällde för affärsmännen att optimera sina investeringar och ett visst svinn var kalkylerat.
Idag så är ön ytterst märklig, här bor några hundra människor och då har man tagit gamla byggnader i anspråk. Det ser märkligt och tragiskt ut då man kunde se bofasta i fd försvarsanläggningar. Det finns också förhållandevis moderna anläggningar kvar och det känns som att många hemska saker även skett i modern tid. Det finns ett fort på ön som fungerade som fängelse till så sent som 1950. De flesta bor dock i enkla bostäder byggda av bråte som de hittat. Till detta så skall man lägga till att säkert 100 % av de bofasta lever på de turister som besöker ön.
Men ändå, det är en vacker ö och det ser ut som folk tycker det är viktigare med nutiden än att tänka på gamla övergrepp. Det såg t o m riktigt fint ut då det var massor med barn som lekte och badade på den fina badstranden helt intill fortet där båten la till. Jag fick en känsla av att detta är en enorm paradox – tidigare ett helvete och nu ett paradis. Huuu… många tankar och känslor flödar genom kroppen. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar