Hur är det i Dakar?

Place de l´Indénpendence, Dakars hjärta i centrum av stan.

Det är helt fantastiskt att vara här. Bara genom att höra alla ljud, känna lukter, förundras över miljön och se alla människor och djur är som att vara på en annan planet. Mycket mer behöver man inte göra här, det är maxat med intryck så fort man vaknar på morgonen. Folk är i allmänhet väldigt glada och gästvänliga. I generella termer är Dakar en fin och säker stad men det går inte att jämföra med något annat – det är Afrika.

Skall man vara helt ärlig så kan det tyckas konstigt att saker och ting inte fungerar bättre än vad de gör. Folk verkar tänka kortsiktigt, det är inte så viktigt vad som händer imorgon. Det finns både pengar och resurser så varför det fungerar som det gör är för mig en gåta. Kortsiktigheten kan vara en av många anledningar men att riktigt förstå verkar inte vara så lätt. Hela kontinenten är fullproppad med rikedomar så det borde väl inte vara så svårt?

För många är det ett hårt liv att skrapa ihop levebröd för dagen, en nästan hopplös situation för alla som inte har något från början. När man går ute på stan blir man ständigt antastad av någon som verkligen betraktar västerlänningar som en vandrande guldgruva och vill hjälpa till med allt möjligt. Det gäller att vara tydlig utan att för den skull vara otrevlig. Efter tusen gånger och efter en lång varm dag utan mat så kan det belasta tålamodet en del.

Man köper väldigt mycket på marknaden och marknadsstånd utmed gatorna. Ett krav är dock att man vet vad grejerna kostar innan. Det finns så många försäljare att det i praktiken är omöjligt att gå på trottoarerna. Istället måste man gå ute i gatan och vara extremet vaksam så att man inte blir påkörd. Bilarna stannar inte för någon vare sig för fotgängare eller andra oskyddade trafikanter, den enda regeln som verkar finnas är att den som är störst alltid kör först. Fordonsparken är blandad, till 75% är det verkligen skrothögar som rullar och större antalet skulle inte ens klara första kontrollen på Svensk bilprovning, bromskontrollen. Rolf anlitade en taxi, och innan den kommit till flygplatsen så hade den kört in i en annan bil i ca 20 km/h. Förarna gick ur sina bilar, titta på bilarna och ryckte på axlarna. Att betänka är att bilen som blev påkörd var ganska fin. Detta var en bra påminnelse om hur lätt det är att råka ut för något då vi kör motorcykel.

Rolf har sedan två veckor sedan åkt till Sverige på en snabbvisit på tre veckor för att fixa något på jobbet. Karl-Axel bor mitt i den centralaste delen av stan i en lägenhet. Kostnadsläget är nog i princip samma som hemma men standarden är betydligt lägre. Det verkar inte finnas ”lagom” i den här stan utan antingen så är det lyx i överflöd eller så är det så knapert att man måste ta en dag i taget för att överleva. Lyxversionen är i detta läge helt orealistisk dyr och den enklare varianten skulle inte fungera, i mittregionen är det ett väldigt litet utbud. Som kuriosa så var jag inne på Senegal Tours (den i särklass största arrangören) för att se vad som fanns för turister. Konstaterade snart att det var lyxförpackningar som inte passade. En tour som jag sedermera gjorde på egen hand kostade där 1300 SEK köpa. På egen hand kostade den 92 SEK och jag gjorde allt som då ingick i den arrangerade touren utom att bli hämtad av en guide. Att få en lokal guide var minst sagt inte svårt.

Lägenheten ligger bara några 100 meter från stadens absoluta hjärta. Trots detta så försvinner strömmen ideligen och hela kvarteret blir mörkt. Massor med reservkraftaggregat drar igång men min lägenhet är inte prioriterad. I landets huvudstad och den centralaste delen borde väl ändå elförsörjningen fungera. Som elektriker så drar jag slutsatsen att det är distributionsnätet som inte pallar. Återigen ett exempel på kortsiktigt tänkande.

Temperaturen här är ett problem, det är typ 33 grader och pga fuktigheten så upplever man det som 37 grader (kan man läsa på weben). Lägenheten har ingen luftkonditionering så det är absolut nödvändigt med en fläkt som fungerar och hur lätt är det när det inte finns ström. Ännu viktigare är att fläkten är bästa tänkbara myggjagare. Under dagen så har den heta solen värmt betongen så det är minst 37 grader inne i lägenheten på natten och så går strömmen, det blir svart, ingen kylande effekt från fläkten och inte minst – myggskyddet försvinner (malariamyggorna är aktiva nattetid) Taskigt läge och inte helt lätt att tackla. Svetten rinner och det går helt enkelt inte att få något myggmedel som stannar kvar på kroppen för all svett. Att skydda sig med myggnät känns som att komma in i en ugn och när det redan är för varmt, hur gör man? Alla intelligenta råd och tips som man kan läsa om verkar vara akademiska. En fläkt är vad som gäller men till det behövs ström…

Gällande säkerhetsläget så är det ganska gott. Självklart finns massor med ficktjuvar och lurendrejare men våld i samband med rån verkar vara ovanligt. För att eventuellt lättare förstå nivån så känns det inte bekvämt att ha mer än nödvändigt på sig och att vifta med en kamera är som att be om trubbel. Detta är dock antagligen rena söndagsskolan jämfört med de platser som har dårligt rykte… som vi senare skall passera på vår färd genom Afrika. Just nu så är det dock viktigare att det inte blir strömavbrott i natt igen… myggorna är förvisso små men för den delen inte helt ofarliga.